Ett sommarregn har dragit f?rbi
Det doftar fr?scht och droppar fr?n l?vverken
Solstr?lar bryter genom sprickande moln
och f?r stubbar och stammar att skina gyllene
Hon tar ett andetag och de f?rsta stegen
in under l?vkronorna, som omfamnar henne
Som att hon ?terv?nt hem
Hon stryker sitt v?ta h?r fr?n pannan och ler
f?r sig sj?lv. Efter en l?ngre tids vandrande l?ngs
Ett virrvarr av stigar b?rjar marken slutta ner?t
Skogen tar en ny skepnad och tr?den ser ?ldre
och ?ldre ut. Hon b?rjar undra vart hon ?r
Solen har g?tt i moln - det blir svalare
Hennes armar f?r knottror och hon ryser
Pl?tsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik
Vad var det?
Hon stannar upp och ser sig omkring
Allt ?r tyst igen f?rutom hennes hj?rtslag
Hon h?r det igen!
Hon g?r f?rsiktigt fram med letande ?gon
Hon ?r iakttagen av n?gonting som k?nner och
avskyr hennes n?rvaro
De sitter obekymrat med ?l och v?nskap vid
utsiktens nostalgi. De har varit d?r f?rr i goda
v?nners lag. De pratar gamla minnen och njuter
av tidl?sheten d?r, just d?. De vilar inf?r en l?ng
och h?rlig vandring.
Kamraterna p?b?rjar sin f?rd ned?t
I den sm?tt ol?ndiga terr?ngen d?r den
Hala mossan och stockarna sviker fotf?stet
Molnen sluter sig ovan dem men m?rkret st?r
dem ej. De sjunger p? "You That May Whither"
St?mningen k?nns alltmer tryckt
En flock j?rpar flaxar pl?tsligt upp ur den t?ta
vegetationen och skr?mmer de tu
I tystnaden som f?ljer skymtar de en gestalt
mellan tr?den