F?rsta Augusti — Woods of Infinity

Sitter p? balkongen med vita h?riga, br?stkorgar och solen ?ser monstru?st ?ver v?r svettiga uppenbarelse. Som ?ngande, masochistiska monument ?r vi ?ver en f?rlorad nations maskulinitet.

Sommar, du sk?na, frig?r m?nnens aromer! L?s upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebr?k och Broder Bellman! Och alkotryck man fann!

S?ta fittor kl?dda som karameller strosar i strandens sand. F?r mig i berusat solsting n?rmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning gr?nskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar.

Sommar, du gr?na, frig?r naturens m?rg! V?rm v?rt blod och m?rg! Sommar, l?tta p? v?r avsky! Och m?la v?r gr? v?rldsbild grann!

Ah, ljudet av en burk ?l som ?ppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. K?nslan av att l?ta ?len sippra ut genom mungipan i en j?tteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande tr?d och nyklippt gr?s blandas i en doftharmoni som b?de nostalgiskt p?minner och skapar nya minnen av perfektion. I en ?gonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta kl?nning rycker till n?r hon s?tter sin nakna hud p? sin solheta cykelsadel och trampar iv?g.