?girs Vrede — Manegarm

I stiltje vi ligger i havets famn kv?llen likt solen vandrar h?n, bortom ruvar stormens h?r vrider sig i v?ntan...

En skugga faller ?ver v?rt skepp b?dar om havets svala d?d, Det nalkande stormande vredet blottar sin skummande k?ft...

H?r till v?gors d?n vi fara till Ran ?girs vrede ?r d?den...

Vatten v?ter kroppen kyler och dr?nker ?girs vrede ?r d?den...

V?gor, s?nker draken i m?rker, sl?cker dess eld Stormen, river och sliter i seglet, splittrar tr? krossad, av havets herre, kluven itu. Slaget, till spillor ?r skeppet, av ?girs vrede