Daudr — Manegarm

P? stormande vatten med brutna segel far v?r trogna drake mot sitt eviga slut

En d?endes st?mma, ett svagt blekt skimmer ruvar stilla p? v?gorna b?dar om v?r d?d ...daudr

Ett dis av silver kring v?rt skepp ett d?dens tecken... dess andedr?kt

Ser Draugen bland v?gorna hans sorgefyllda kval att alltid i stormen segla i sin ensliga grav ...daudr

K?lden gnager i m?rgen bed?var kropp och sinne. Stiger stilla fr?n v?rlden, fr?n mitt k?ttsliga skrov.

I klorna p? korpen blickar jag ned l?mnar allt h?n, f?r att aldrig se mer

P? svarta vingar buren... mot Asg?rd det b?r, till de stupades sal och Odens h?r...