R?da tjocka droppar blir till stela t?rar
faller fr?n t?rnars spets mot en frusen mark
d?mt blevo blodet vid t?rnets sting
d?md blevo sj?len i t?rnets namn
Likt etter river det i mina ?dror
vrider sig omfamnande i min sj?l
faller in i gl?mskans stilla ekande v?rld
blir ett med natten och kylan
?ter st?r hon i full, nattens bleka gudinna
bringar mig ur min livl?sa s?mn...
vargt?rne...
?ter st?ndad fr?n de sj?ll?sa djupen
ur f?rvandlingens tunga dvala
fylld av natten och t?rnets ande...
vansinnet fyller min strupe
Vintern i sin bleka skrud
ett regn av r?d sm?rta f?rgar hennes sl?ja
r?da tjocka droppar blir till stela t?rar
befl?ckar en frusen mark