Vittring Av Liv — Siebenburgen

I standig skonhet stadd Bevingad min bane var Med lystna blickar matte hon Den tid jag hade kvar...

Min ilderdom hon stal Hon skandade min grav Min badd for evig vila Dess mardromslika kval

Jag kanner vittringen av liv Frin hjartan som an slir Den rider pi en kylig bris Till platsen dar jag stir...

Men andi alskar jag Si som jag aldrig gjort forut Jag alskar nattens morker Och mitt liv tar aldrig slut

I en iskall krypta Ifrin solen jag mig doljer Men di natten vankas I dess spir jag hungrigt foljer...