En Sista Litania — Thyrfing

Ett tusende ?r av hat att regna likt ett livselixir N?r nidingars band har uppl?sts N?r urgammal jord har kluvits itu

Varde blod, varde eld, varde d?d

Den br?nnande solens sk?rdeg?ng f?ller regent, i h?gmod kr?nt Den vredgade jordens fauna st?rtar dess narr, smyckad i guld

Varde blod, varde eld, varde d?d

En sista litania ekar h?gt vid de skaml?sas h?rd M?rkta, pl?gade och br?nda mottaren sista, gl?dgad f?llande dom

Fr?n blodsbestrukna strupar Fr?n askgr?nade h?nder Djupt ur ruttnande m?rg Mot etterdr?nkta famnar

Varde blod, varde eld, varde d?d

En marritt mot tidig skymning, en invit till nattens sista dans N?r balen ?r ?ver, pl?gas g?ster i middagshettan med bly i sitt br?st

Varde blod, varde eld, varde d?d

I ett h?gst?mt k?tteri sm?das nu de arvl?sas lott En treh?vdad d?d f?r d?rren

Varde blod, varde eld, varde d?d

Varde liv, varde d?d