Ett tusende ?r av hat att regna likt ett livselixir
N?r nidingars band har uppl?sts
N?r urgammal jord har kluvits itu
Varde blod, varde eld, varde d?d
Den br?nnande solens sk?rdeg?ng f?ller regent,
i h?gmod kr?nt
Den vredgade jordens fauna st?rtar dess
narr, smyckad i guld
Varde blod, varde eld, varde d?d
En sista litania ekar h?gt vid de skaml?sas h?rd
M?rkta, pl?gade och br?nda mottaren sista,
gl?dgad f?llande dom
Fr?n blodsbestrukna strupar
Fr?n askgr?nade h?nder
Djupt ur ruttnande m?rg
Mot etterdr?nkta famnar
Varde blod, varde eld, varde d?d
En marritt mot tidig skymning,
en invit till nattens sista dans
N?r balen ?r ?ver,
pl?gas g?ster i middagshettan med bly i sitt br?st
Varde blod, varde eld, varde d?d
I ett h?gst?mt k?tteri sm?das nu de arvl?sas lott
En treh?vdad d?d f?r d?rren
Varde blod, varde eld, varde d?d
Varde liv, varde d?d