?rren som skimrar i gl?dande r?tt belyser
v?rt samvetes pina och kval
N?r s?rens svett har torkat ur jord,
tynar den b?rda som sinnet har tyngt
Bort i en osande, d?dslik stank,
i det br?ddjup d?r guld har f?rsakats
Det k?ttsliga skal som rasar i virvlar,
i en avgrund att skriva v?r sista epilog
Av skammen, s? l?nge de t?rts
Nu st?rtas den v?rsta av pl?gor
I v?rldsalltets ?ttestupa
Ur tiden, mot lindring och n?d
Ett aktat slut f?r de nu utlevade
Vid hems?kta klippors gapande svalg
Ett v?rdat slut f?r de lidande
v?ntar vid fullbordad gryning
Aldrig mer ska fr?nf?llets klinga
vaktas av deras febriga blod
Ej mer stungen av bitande st?l
och l?mnad vind f?r v?g
Lyd, du sk?lvande kreatur
Med kaos i rygg du ingenting r?ds
Mot f?rg?ngelse du vaggas i slumrande takt
Med min dolk i din rygg, omfamna ditt f?rd?rv
Av skammen, s? l?nge de t?rts
Nu st?rtas den v?rsta av pl?gor
I v?rldsalltets ?ttestupa
Ur tiden, mot lindring och n?d