Om eld, svavel och gl?dande
vind ?ro den kalk som skall,
dem av tillblivelsen bliva given
M? d? din ?ngels flammande klinga bringa
h?dang?ng och monumental ?del?ggelse
Tre vintrar – tv? solar
Skoningsl?st och ?gonblickligen bara
hand p? denna kv?ljande smittoh?rd
Denna v?mjeliga avkomling
och besudlade anf?rvant
Tre vintrar – tv? solar
Det av vikt kan icke l?ngre finna
skugga under skapelsens v?gsk?l
Den str?var dr?jande men ob?nh?rlig
mot en brinnande horisont
Som dammkorn p? lien,
?nglars sk?rdetid och v?rldens slut
Det av v?rde ?ro en atom
i betydenhet till sj?ll?st f?rfall
S? klyv den atomen du avskyv?rda broder,
klyv den igen och igen
I m?nniskosonens skugga
blir var fiende till v?n
Stirra in i solen, vidriga broder, stirra in i solen
L?t oss bedja inf?r en brinnande horisont
Nu l?t oss be
M? b?cken som gav sj?len d?dkraft
bli till brinnande tj?ra
M? regnet, det renande och livsgivande
bli till hagel och eldkol
Tre vintrar – tv? solar
Betvinga var tr?d,
betvinga var str? att blomma
ut och d? en sista g?ng
Svavel och salt,
ingen mylla eller gr?nskande jord
Storm och hagel,
ingen tillbedjan eller andefattigt ord
Tre vintrar – tv? solar
Det av vikt kan icke l?ngre finna
skugga under skapelsens v?gsk?l
Den str?var dr?jande men ob?nh?rlig
mot en brinnande horisont