Tomma blickar som ej ser
Blanka sinnen - likn?jt dumma
Folk som bara finns, ej mer
I apati de st?r helt stumma
Under en himmel av st?l f?rgad gr?
Grotesk och abnorm - extrem och enorm
En kollektiv d?d f?r att paradis n?
Sj?lsligt sj?lvmord f?r Sions Stj?rna
Och Moses st?r likt en gargoyl
och sk?dar ett folk som han hj?lpt (att f?rslava)
Med svek och med list gav han gl?mskans asyl
Och sakta men s?kert ett tr?lfolk framavla
Dumheten spirade friskt fr?n sitt fr?
i Davids hus, o Hosianna
Korset och stj?rnan, de hj?lper oss d?
Ex terra, deus excelsi - ej stanna!
S? torn av betong och kyrkor av glas
st?r tomma och sk?ms ej f?r l?gnen de var
Och sexuddens folk av Abrahams ras
de skrattar och fr?jdas i eviga dar
En behornad gud i det dunkla och kalla
s?rjer en m?nsklighets nedg?ng och fall
Och L?gnens Fader, av sjukdom och galla
h?nskrattar r?tt fr?n sin himmelska hall
/Melkor