Dystopia — Woods of Infinity

Tomma blickar som ej ser Blanka sinnen - likn?jt dumma Folk som bara finns, ej mer I apati de st?r helt stumma

Under en himmel av st?l f?rgad gr? Grotesk och abnorm - extrem och enorm En kollektiv d?d f?r att paradis n? Sj?lsligt sj?lvmord f?r Sions Stj?rna

Och Moses st?r likt en gargoyl och sk?dar ett folk som han hj?lpt (att f?rslava) Med svek och med list gav han gl?mskans asyl Och sakta men s?kert ett tr?lfolk framavla

Dumheten spirade friskt fr?n sitt fr? i Davids hus, o Hosianna Korset och stj?rnan, de hj?lper oss d? Ex terra, deus excelsi - ej stanna!

S? torn av betong och kyrkor av glas st?r tomma och sk?ms ej f?r l?gnen de var Och sexuddens folk av Abrahams ras de skrattar och fr?jdas i eviga dar

En behornad gud i det dunkla och kalla s?rjer en m?nsklighets nedg?ng och fall Och L?gnens Fader, av sjukdom och galla h?nskrattar r?tt fr?n sin himmelska hall

/Melkor