Капо 1 лад → E
"F?raktliga sm?. Ni som l?mnar avtryck,
ovetandes i mig. Jag vakade vid m?nniskans
vagga - skyddade er med mina armar.
Redan i lindorna b?rjade ni gr?va er faders
grav. Med en f?rgiftad dolk i mitt hj?rta utf?rde
ni d?det. Men h?r h?rskar jag ?n.
Jag har sett er frodas liksom jag l?tit natur, djur
rota sig. L?tit er kriga och dr?pas i sjukdom
och sv?lt. Tungt har jag andats genom sekel
efter sekel av er spridning. Bel?nat stundom
med sol och regn, straffat stundom med
sn?storm och torka. Och nu, mina k?ra barn,
skall en f?rr?dd fader smeka sina barn en
sista g?ng. Jag ?r den mantel av natt som
ni, f?rundrade, stirrar in i. Den mantel jag
slutligen t?nker s?nka ?ver er alla."