Kol?ga Trolltand — Manegarm

Kol?ga rotfast tand... som tr?det i grund och stenig mark. -Trolltand... Gammal, klok, urbergets v?n... vriden som martall p? vindpinad h?ll.

Skyr solen om dagen, flyr m?nniskors...

Ett brakande d?n br?cker Kol?gas s?mn. -Vadan detta skr?n? som en t?rn i min st?ll, vem ?r den niding som g?ckar min s?mn?

Skyr solen om dagen, flyr m?nniskors...

I blint raseri med dunder och brak, banar sig Kol?ga fram... med ett vredesvr?l mot murar av sten, som krossas i hans hand...

River och sliter, tuggar och biter dammet yr i hans vildsinta dans... folk och f? flyr snabbt sin v?g, bort fr?n trollets brakande kaos...

Klocka av guld mot himlen for, krossandes tornet p? v?gen ner. -slut p? skr?net och det f?rd?mda br?let. den tar jag hem, d?r kokar snart ?let...