Kol?ga rotfast tand...
som tr?det i grund och stenig mark.
-Trolltand...
Gammal, klok, urbergets v?n...
vriden som martall p? vindpinad h?ll.
Skyr solen om dagen, flyr m?nniskors...
Ett brakande d?n br?cker Kol?gas s?mn.
-Vadan detta skr?n? som en t?rn i min st?ll,
vem ?r den niding som g?ckar min s?mn?
Skyr solen om dagen, flyr m?nniskors...
I blint raseri med dunder och brak,
banar sig Kol?ga fram...
med ett vredesvr?l mot murar av sten,
som krossas i hans hand...
River och sliter, tuggar och biter
dammet yr i hans vildsinta dans...
folk och f? flyr snabbt sin v?g,
bort fr?n trollets brakande kaos...
Klocka av guld mot himlen for,
krossandes tornet p? v?gen ner.
-slut p? skr?net och det f?rd?mda br?let.
den tar jag hem, d?r kokar snart ?let...